…Skrev jag både här på bloggen och på Facebook för exakt ett år sedan.. sedan dess har det inte blivit många blogginlägg och speciellt inte senaste tiden.. men jag kände att det var dags idag igen för att gå ur mig lite tankar..
Den här veckan har varit fylld med tankar som gått både upp och ner.. många gånger har jag tänkt ”för exakt ett år sedan hade vi inte en aning om vad som skulle komma”.. Idag är den dagen här.. Och om man ska tänka ”för EXAKT ett år sedan”.. så visste vi fortfarande inte om det… Att det här skulle bli en av dom absolut jobbigaste dagarna i våra liv!! Det kom först några timmar senare..
Jag minns det som igår..
Jag stod i köket och bakade tårtbottnar när telefonen ringde..
Ricky frågade vad jag gjorde och vart Poppis var..
Och när jag frågade ”vaddå då?” så fick jag ett svar som jag inte hade förväntat mig..
Samtalet om Niklas bortgång fick mig att få panik inombords men försökte ändå vara lugn..
Poppis befann sig på jobbet och visste att han inte skulle få reda på något eftersom att han inte fick ha mobilen på sig..
Så jag vet att jag iallafall fick fram ”hur är det med dig” och ”vill du att jag ska komma förbi en sväng innan jag åker till Poppis”.. Men det behövde jag inte..
Kort därefter bröts samtalet då Rickys mobil la av.. Jag minns det samtalet som om det vore igår.. och jag minns när jag tog bilnyckeln och gick ner till bilen för att åka mot Hardford..
Ringde Emelie påvägen och frågade ”hur ger man ett sånt här besked till den man älskar mest på hela jorden? Vad säger jag?”..
När jag stod utanför ringde jag och bad honom komma ut.. Han trodde jag hade krockat med bilen och gick tydligen och svor för sig själv.. men när han kom ut var bilen hel..
Jag hade lyckats hålla mig ifrån gråten fram tills dess.. men när Poppis kom ut och jag visste inombords vad som skulle sägas så gick det inte längre..
Vi satt på bänken utanför när jag tog hans händer, tittade honom in i ögonen och gav honom hans livs hemskaste besked.. Niklas har gått bort!!
Dom följande minutrarna kändes som en hel evighet.. påvägen hem från jobbet åkte vi åch köpte blommor som Poppis ville lägga utanför Niklas..
Timmarna som återstod av den dagen bestod mest av tårar, ibland rann dom bara.. ibland forsade dom..
Dagarna straxt efter var en berg- och dalbana.. och så har det varit imellanåt det här senaste året..
Jag har inte känt Niklas lika länge som dom flesta andra.. Jag fick lära känna honom när jag och Poppis blev tillsammans men det känns som om jag känt honom längre.. alla minnen och alla historier som berättats både innan han gick bort och efter..
Du är otroligt saknad av oss alla Niklas och det tror jag du vet!
Idag kommer nog bli en tung men samtidigt en rolig dag som tillägnas dig!
Tänker på dig och saknar dig!
Gott och blandat 